När man sitter här en söndagskväll några veckor efter rabbitmeet 2003 och försöker sammanfatta vad det var som egentligen hände den där helgen är det svårt att låta bli att skratta och förundras över hur lite vi egentligen har förändrats trots att det gått så många år sedan vi hamnade i Pinan första gången... Vi hade den alla... Den lite nyfikna, förundrade blicken när vi inspekterade varandra efter så länge.... "Vem faan är det där?" - Kan det vara???. Vi fann oss snabbt och hela lördagskvällen blev ett enda nostalgicresendo där alla 55 gammelkaninerna hade hjärtligt roligt.
Själv kom jag nerresande till Pinan i 220 knyck med hjälp av Philipssons helvassa Corvette. Fulla av förväntningar plockade vi cabben av kärran och gled så in i stan efter 28 långa år.... Efter ett tag hittade vi "vattenhålet" KING's där vi skulle stråla samman med det gänget som redan var på ingång till Karlskrona och skulle tillbringa en extranatt på Trolle. Än så länge härskade ett lojt lugn på KINGS. Klockan var bara omkring sju på kvällen och vi fortsatte till Trolle. Parkerade utanför Amiralitetskyrkan och den gamle Rosenbom som stod och bligade på Corvetten när vi kom insvängande.
Passerade vakten som numera endast består av en mikrofon och en högtalare där man anmäler sig. (Har du bara rätt personnummer spelar det ingen roll om man har en bazooka på ryggen när man trippar in.) Det var annorlunda på vår tid, då 1973... när fortfarande gamle kungen levde...
Det var alltså inga större problem att komma
in på kaserngården och snart stod man där ännu en gång... Mellan Jarramas och
Najaden. Plötsligt infann sig känslan i maggropen... Nu var man alltså här...
Efter alla dessa år var man här igen.... Var var alla andra? Kasernerna stod
där stora och mäktiga.. Numera gulrappade istället för vita som de var på vår
tid. Vi fortsatte in på 12:e kompaniet i Najaden och gick upp till andra
våningen där vi skulle tillbringa de närmaste nätterna. Efter ett tag hörde vi
röster och försiktigt tassade vi fram till ett logement... Och där sitter... Ja
vem sitter där. Helge Norlander kände jag igen... Så småningom Tomas Nilsson, -
Jörgen Eliasson, - Wyke och en massa andra....
Kvällen rullade igång... Fler och fler killar kom upp på logementet och snart
blev vi ett fint litet gäng...
Allt var nästan som förr - och ändå inte... Efter ett tag drog vi till KING's där bord reserverats av Lasse Dahlqvist . Nu var även Stockholmarna på plats och ryggdunkningarna och garven rullade över borden. Wyke hade snart hittat kvällens Jackpot i baren och försvann för oss andra... Det blev ett kärt återseende. Och kvällen fortsatte i ett uppsluppet och glatt tempo. Tack till alla glada som var med den kvällen. Ingen nämnd och ingen glömd.
Lördagens revelj gick redan klockan 08.00 och vi stapplade ut i duscharna i gammal god stil. Det enda som saknades var naturligtvis Magda's raspiga "PURR UT ÖVERALLT" som brukade komma ur högtalaren vid sextiden. Efter lite fixande och trixande lyckades vi bryta oss in i den gamla matsalen i källaren på 11 kompaniet där vi skulle käka frukost. (som vi alltid hade gjort tidigare) När personalen kom dit vid halvniotiden verkade dom mycket förvånade men serverade oss snällt och vänligt efter att vi förklarat vilka vi var. Klockan 1000 strålade hela gänget samman utanför Rosenbom. Nu hade även "eftersläntrarna" infunnit sig. Vi kunde räkna närmare 50 glada kaniner vars ögon lyste av återseendets glädje. Hela skocken tog sig nu ner mot varvet med hjälp av Jörgen von Platen och vi fick åter igen traska på den gamla kajen där vi gått som kaniner fler år tidigare i våra liv när vi vaktade vår kära gamla Jagare. (Nu för evigt nedsmält, och kanske förvandlad till en fyrkasun i Atlanten) Nåväl.. efter ett tag hittade vi ner till förmiddagens första kaffepaus som föredömligt serverades av Dahlqvistens logistikavdelning. Nu var klockan ca 11.00 och vi klev ombord på den 200-båt som skulle ta oss ut till Kungsholms fort för en guidad tur.
Men innan vi kunde ge oss ut på böljan måste vi invänta vår guide från turistkontoret som skulle berätta om fortet. Han dök emellertid upp punktligt och visade sig vara en gammal avdankad knekt som tidigare tjänstgjort på fortet. Troligen strax efter att det var nybyggt.... Nåväl guiden, låt oss kalla honom Sture, gav oss en mycket trevlig visning som inleddes med en allmän beskrivning av hans hälsotillstånd. Han fladdrade betänkligt i blåsten och det var flera av oss som befarade det värsta under vår rundtur. Detta klarade han dock galant och vi är honom stort tack skyldig. Det gick till och med så snabbt att han blev klar en timme innan den beräknade avgångstiden varför vi fick en liten bonusguidning dessutom.
Nåväl... 200-båten kom och hämtade oss och vi drog tillbaka till Karlskrona. Nu var det dags för "Backning" och stridsledningen hade under besöket på fortet lyckats etablera samband med vår eminenta Tross-chef Dahlqvist som hade varit på bolaget och inhandlat starköl till pojkarna. Alltså fanns det dryck i mängder när vi på gammalt klassiskt kaninmanér tågade mot Fyrkanten för att äta dagens första lagade mål mat (se gärna Leif Berglunds bilder från denna högtid).
Efter korven var det åter dags att dra sig tillbaka till varvet för att denna gång besöka HMS Västergötland där Skinny är Fartygschef (eller åtminstone torpedtekniker...). Härlig upplevelse att komma ombord på en toppmodern ubåt och (som i gamla dagar) sitta med några forna backlagskompisar och dricka pilsner.
Klockan 16.00 är det "Alle mans Kaffe" på Kajen invid HMS Västergötland och vi serveras naturligtvis wienerbröd till detta. Därefter går vi i små skockar tillbaka till logementet för att slappa lite innan kvällens middag i Mässen under 11 kompaniet.
Strax innan vi gick ned för att äta samlades
hela gänget för fotografering utanför Najaden och jag hoppas verkligen att
några av dessa bilder snart dyker upp här på webben.
Så var det då dags för den stora middagen som vi hade arrangerat nere i mässen.
Där utspisades alla gamla kaniner med en härlig "Exotiskbuffé" som
hade beställts av örlogskapten Hjärthammar. Där fanns snaps, där fanns vin där
fanns glada kamrater och där fanns goa sånger. Tacktalen och hyllningarna till
de olika vapenslagen avlöste varandra. Dahlqvist fick efter mycket tjatande ett
fyrfaldigt leve och det var han mer än väl förtjänt av. TH hyllades och Jerry
Olofsson, då Kanin, numera Kommendörkapten, höll ett gripande tacktal. Inte ett
öga var torrt och det var en helt fantastisk stämning. All night long....
Alla deltagande kaniner kände stort deltagande med de kaniner som inte var
deltagande.....
Efter middagen, som var slut vid niotiden, strömmade vi ut på stan... Nu var det bokat på officersmässen! Fint värre. Jag och några kaninbröder, däribland den klassiska " Kocktrojkan " från Jagaren Södermanland: "Redefalk - Wernerheim - Igner" passade på att vandra ut genom den gamla äkta entrén: Vakten vid Vallgatan. Men intet var som förr. Det hål i väggen där Magda satt och bligade på oss kaniner när vi stammande anmälde oss fanns inte kvar. Det var igenmurat! Hur som helst... Ut kom vi utan problem och vi vinglade vidare mot mässen. Där hittade vi varandra igen men vad som sedan hände är upp till var och en. Jag vet att många samlades där för lite snack men jag vet också att några hamnade på andra ställen. Som vanligt.... Själv fortsatte jag tillsammans med några bröder ner till Kings.
Klockan 03.00 - efter lite hångel i
Hoglandspark - stod jag åter på den tomma kaserngården på Trolle.
Det var tyst... Helgen hade varit minst sagt omtumlande. Och jag kände mig inte
ett år äldre än sexton.
Tack alla goa gamla Kaniner som dök upp i
Karlskrona den här helgen.
Tillsammans har vi virvlat runt rejält i Karlskrona-natten
Till och med så gamle Rosenbom tappade hatten....
Eder furir Musén
Gunnar Reifenberg